Berlin ligger bara en timme från den polska gränsen och i måndags gjorde jag slag i saken och tog tåget till Warszawa för att hälsa på min kompis Julia som jag lärde känna när jag jobbade i New Delhi. Jag älskar att åka tåg, det är så rogivande och man får möjlighet att se alla platser mitt ute i ingenstans som man aldrig skulle se annars. När jag satt i kupén, drack te och hörde all polska pratas runt omkring mig påminde det mig om när jag åkte Transsibiriska järnvägen, där större delen av resan bestod av just skog och trähus, och som är den utan tvekan bästa resa jag gjort.
Warszawa gav mig ytterligare Rysslandsvibbar, inte minst Kulturpalatset som staden fick i gåva av Stalin. Finast var gamla stan och särskilt torget med helt fantastiska hus, alla med speciella målningar eller stuckaturer, det ena finare än det andra. Precis som i Berlin så är dock kontrasten mellan de gamla byggnader som är renoverade och de som inte är det påtaglig. Vi tog till exempel spårvagnen ut till ett konstgalleri i en sliten stadsdel, där det fortfarande fanns kulhål kvar i fasaderna från Warszawaupproret. Där var det bitvis riktig slum med fallfärdiga hus som folk bor kvar i enbart för att de inte har råd att flytta. Annat än de fina gatorna i centrum.
Polen har sedan juli i år en ny liberal president, Bronislaw Komorowski, men han är inte lika omtyckt av alla. Utanför presidentpalatset demonstrerade en grupp religiösa fanatiker, bestående av äldre damer, mot att han ska flytta in i palatset. De tror även på en konspirationsteori vad gäller olyckan som förolyckade den tidigare presidenten Lech Kaczynski i april i år, som går ut på att det var premiärministern Donald Tusk som låg bakom det hela. Premiärministern och den tidigare presidenten tillhörde nämligen olika partier, det liberala respektive konservativa, som stred om makten inför det kommande valet. Det var fascinerande att se vilka uttryck religiös fanatism kan ta sig, min första tanke var att det var pensionerade damer som väl inte har något bättre för sig, det är väl sådana som de som har tid med att stå och be hela dagarna. Men med tanke på hur konservativt Polen faktiskt är och hur stor roll religionen spelar både i politiken och vardagslivet, ska de kanske inte underskattas.
Jag var även en dag i Krakow i södra Polen, en stad som är mindre och känns mysigare än Warszawa då där finns fler gamla byggnader bevarade. Krakow var tidigare huvudstad, den svenske kungen Sigismund höll hov där fram tills att han flyttade huvudstaden till Warszawa. Han verkar vara populär, han står staty i Warszawa och tygsätena på bussarna hade honom som motiv. I Krakow finns även ett jättefint judiskt område om vi tyvärr inte kunde gå runt så mycket i då det hällregnade, vi sökte skydd på diverse små kaféer istället. Jag tror aldrig jag har druckit så mycket svart te med citron som under de här dagarna i Polen.
